fredag 11 april 2008

jag lever på dina andetag

det finns en person som jag beundrar så mycket. ni vet en som får er att må så bra hela tiden. även fast tårarna rinner, ilskan brinner på insidan så är man alltid lycklig. jag kan ringa och gråta mitt i natten, hon kommer. jag kan ringa mitt på dagen och gråta, hon kommer. hon kommer i alla lägen och gör allt för mig.

att tre år kan ändra på så mycket. vi pratade inte på cirka 3 år, och nu.. jag kan inte beskriva. vem ska jag tacka? vem ska jag tacka för att jag har fått tillbaka en bit av mig som fattades? hon ställer alltid upp, står alltid på min sida. blir inte sur om jag har gjort något dumt, utan står där PÅ MIN SIDA. hon förstår som ingen annan. vad vore jag utan henne? ingenting.. absolut ingenting. även fast du har en sådan tråkig humor, så älskar jag dig iallafall, och skrattar iallafall. det är oftast ett hjärtligt skratt. du är min vän, min bästa vän. du är allt jag har och allt jag vill ha. utan dig Pauline Sivula, så är jag nobody.
















du kommer aldrig bli ensam, för jag kommer alltid vara där och det är nu och föralltid. jag älskar dig