Jennie sken upp som en sol imorse, förstår inte hur hon kan komma upp på benen då hon är minst lika sönderbränd som jag, men det måste jag åtminstone ge henne lite credd för. Duktig Jennie. Idag bär det av emot Trosa för hennes del så att hon får träffa sin älskling, som dessutom har tagit körkort - det grattar man för! Så imorgon kommer hon hem och då blir det krogen för oss, ska bli ruuuligt. Nu för tillfället är fjompen uppe och röker så jag sitter här nere i min ensamhet och spanar in hennes cigg-paket, funderar på att kapa av varenda en, fast känner inte lika mycket för att få all skit efteråt, men jag vill inte att min underbara tös ska dö i lung-cancer, dock spelar väl inte det någon större roll att hon röker då vi förbrukar minst lika mycket tid i cancer-mikron. Känns som om jag under kvällen fick en hel del cancer.inprogrammerat.i.mig.själv.dot.com! Mindre bra kanske... Aja, har man brunorexia som vi två har så får man leva med det (eller dö..)
Nu kom fjollan ner och håller på och sprayar håret så hon ser ut som.. nu kommer jag inte på vad han heter. Han som har håret uträtt åt två håll, ser iallafall inte klokt ut men.. vad är det man säger? En skönhet passar i allt ;) nej, nu är gästbloggningen slut, det här var nog det tråkigaste inlägg jag skrivit - någonsin. så jag tar mig i kragen och loggar ut. Jag älskar dig Jennie! <3<3<3
