Vad ska jag göra. Jag kan inte sova, knappt äta. Jag klarar inte det här. Natten har varit lång, jag vaknade upp hela tiden. När jag vaknat har dem funnits där, tårarna som rinner ner för kinden. Dem rinner hela tiden och det gör så ont i hjärtat. Ingenting hjälper, även fast så många finns där vid min sida. Ingenting hjälper, för något så stort, någon som betytt så mycket för mig är borta. Borta ur mitt liv..

Vissa förstår, andra inte. Det är skönt att ha er som förstår mig, som upplevt samma sak. Ni vet hur jobbigt det är och ni vet hur många sömnlösa nätter man har framför sig. Jag ska visa ett kort sen, ett kort på Ozzi och mig. Det är så fint och det varar föralltid. Som han, som Ozzi. Han varar föralltid i mitt hjärta, i min själ, i mitt allt.